Magkänsla

Jag är i regel stor anhängare av den vetenskapliga ansatsen, den genomtänkta analysen och det logiska resonemanget. Ikväll vill jag dock slå ett slag för magkänslan - "the gut feeling" - intuitionens förmåga att oftast visa rätt väg.

Jag menar dessutom att vi som föräldrar fattar våra bästa beslut när vi låter magen avgöra.

I senaste nummer av "Civilekonomen" (NR 10 2008) finns en artikel som heter "Vägen till ett bättre beslut". Jag citerar den inledande meningen: "BESLUT Struktur, analys och dokumentation är tre viktiga komponenter för att fatta bra beslut. Magkänslan är däremot inte alltid att lita på."

I min värld är den grundande analysen och den belysande diskussionen en förutsättning för min och mina kollegors förmåga att fatta kloka beslut. Jag tror dock inte att kvalitén på besluten huvudsakligen är en funktion av kvalitén på själva analysen. Jag tror däremot att analysen och diskussionen är oerhört viktig för att skapa någon slags klarhet samt kalibrera beslutsfattarens världsbild.

Under denna resa skapas sannolikt en hel del viktiga insikter - vissa handlingsalternativ sorteras bort och andra konsekvensen av andra nyanseras. Jag är dock ganska övertygad om att det slutgiltiga beslutet fattas med magen.

En föreläsare på en managementkonsultutbildning jag gick för några år sedan påstod att han aldrig tackade jag till en affär eller ett uppdrag om sinnesförnimmelserna gav honom en dålig känsla. Naturligtvis gjorde han grundliga analyser - men om känslan i magen var fel så tackade han nej - oavsett vilka resultat business caset indikerade.

Han menade helt enkelt att vår hjärna omedvetet tar in enormt mycket information som vi inte behandlar medvetet. Hur motparten beters sig eller pratar kan avslöja "skumma" avsikter eller lögner - och detta kan vi uppfatta utan att explicit veta om det.

En annan, ganska vetenskaplig, anledning att inte uteslutande grunda sina beslut på den information man har är informationen man inte har. Vi kan ju o-möjligtvis veta vad vi inte vet - därför blir t ex många marknadsundersökningar kring helt nya koncept ganska missvisande. Hur skall människor förhålla sig till saker de inte förstår?

Steve Jobs berättade i en intervju att han aldrig använder sig av konsulter för att genomföra marknadsundersökningar. På Apple gör de helt enkelt de produkter de själva skulle vilja ha. Jobs berättigade dessutom genom att citera Henry Ford som påstod att det inte fanns någon anledning att fråga folk vad de ville ha - om han hade gjort det inför lanseringen av Model-T så hade folk svarat att de ville ha en bättre hästdragen vagn. De miljontals bilar Ford sålde tyder trots allt på motsatsen.

Det påstås att de undersökningar som gjorde inför lansering av Sony Walkman visade på ett totalt ointresse på marknaden. Akio Morita bestämde sig för att strunta i de signaler och lanseringen blev också den en hyfsad succé.

En god vän forskar i ungdomars alkoholvanor. Han har bland annat visat ett starkt samband mellan åldern på en ungdom vid sin första kontakt med alkohol samt framtida alkoholrelaterade problem. Desto tidigare man börjar dricka, desto större sannolikhet att det uppstår problem längre fram i livet.

Jag är dock helt övertygad om, att jag den dag mina döttrar kommer in i tonåren, kommer att lära dem att dricka vin hemma till mat - om jag bedömer att de kan hantera det. Enligt statistiken gör jag fel. Men om jag bedömer att mina små flickor kan hantera ett glas vin till maten en söndagskväll så låter jag hellre det bli deras första kontakt med alkohol än en vidrig grogg på en parkeringsplats något år senare.

Så känns det i min mage nu, i alla fall.