Parbildning

"Jag tänker inte vara med om att du och T. sitter på balkongen och pratar skogsfastigheter, motorcyklar och fotboll hela kvällen!"

När min sambo och jag umgås med andra par hamnar vi ganska ofta i den situationen att jag sitter och pratar med den andre killen och hon med den andre tjejen - inte hela tiden kanske men ganska mycket av tiden.

Pratade med en kompis här om dagen som hade en ganska bra förklaring till att det blir så här. När en grupp består av 4 personer så är det svårt att föra ett gemensamt samtal någon längre tid - fyra personer är helt enkelt en för många för att det skall fungera någorlunda smidigt.

Resultatet blir att parbildning uppstår - och om man inte gör en särskild ansträngning så kommer den parbildningen alltid att följa samma mönster.

Samma sak har jag sett på många arbetsplatser. Man kan ju inte vara vän med alla, även om man naturligtivs kan förväntas jobba med alla. Men om man konsekvent väljer att fika med, eller gå ut och röka med, eller dricka öl efter jobbet med de som känns mest naturligt att umgås med så blir dynamiken på arbetsplatsen lidande.

Den informella kommunikationen är central i bildandet av en stark gemenskap - men om denna informella kommunikation endast sker i slutna grupper finns ingen gemenskap.

Nästa år skall jag göra en poäng av att variera mitt umgänge på jobbet. Hoppas bara att mina kolleger inte uppfattar det som ett hot....!