Självförtroende

Det syns enormt tydligt på D. (1 år) när hon är nöjd med något hon har lyckats åstadkomma eller med något hon har lyckats kommunicera till mig eller sin mamma. Framförallt glädjen är påtaglig - men även hur hon i anslutning till detta gör saker på att annat sätt - med mer iver - och även andra saker än tidigare.

Hon står under en kort tid på en ny platform - och som ettåring finns det ju mycket att vinna på varje nytt steg i utvecklingen. Utvecklingspotentialen är i det närmaste oändlig och D. kan med även små steg åstadkomma stora förändringar i sin förmåga att interagera med och påverka sin omvärld.

Tyckte mig lägga märke till hur en kollega som varit central i att säkra ett stort uppdrag på jobbet visade prov lite större självförtroende. Inte för att personen i fråga normalt saknar självförtroende - men hållningen var trots allt något rakare, steget något mera bestämd och skenet i ögonen en aning starkare.

Och vad blir då effekten av detta? Hur nyttjar organisationen detta potential för individens och organisationens bästa?

Inte alls.

Jag vill inte påstå att jag har några idéer om hur det skulle kunna ske - jag bara reflekterar över att organisationer, som är uppbyggda av människor, inte är utformade för att skörda resultatet av människans ibland nyckfulla och i var fall oförutsägbara skiftningar i energinivå och prestationsförmåga.