Enligt ett rykte hade en fotbollsspelare i ett allsvenskt lag för några år sedan en kraftig bonus för varje mål han gjorde. Mot slutet av säsongen låg detta lag ganska risigt till och behövde i den sista omgången vinna för att klara sig kvar i allsvenskan. Laget låg under mot slutet av matchen men kom i flera farliga kontringar där nämnde spelare hade kunnat passa till en eller flera fristående spelare. Istället sköt han varje gång - ena gången från ca 40 meter. Minns inte om laget förlorade eller spelade oavgjort, men de åkte i alla fall ur allsvenskan.
Det vore väl ingen större underdrift att påstå att den incitamentsmodell som skapats för honom resulterade i att suboptimera lagets prestation som helhet. Många företag brottas med detta problem. En säljare som har en bonus som baseras på försäljningsomsättning kanske säljer in projekt som har dålig marginal, eller som blir besvärliga att leverera. En VD som mäts på marginal kanske väljer att göra nedskärningar för att kompensera en lägre omsättning. En avdelningschef kanske tvingas fatta beslut som missgynnar en annan avdelning bara för maximera de parameter han eller hon mäts efter.
Nu kanske många av er påstår att ni själva, och många med er, inte jobbar bättre eller hårdare som följd av monetära incitament. Och jag är beredd att hålla med - för egen del är inte pengar än särskild stor drivkraft - snarare en hygienfaktor.
Däremot tror jag att monetära incitament är mycket viktiga styrverktyg. De visar på enklaste och tydligaste sätt vad vi som medarbetare eller chefer förväntas åstadkomma samt hur detta värderas av bolagets ledning samt ägarna.
Det jag nu undrar över är vilka incitament som finns för individerna i en familj att agera enligt ett antigen explicit formulerat eller bara löst antaget mål för familjen som helhet. Eller kanske är frågan irrelevant - det behövs helt enkelt inga incitament? Är det så att vi av respekt för varandra klarar av att tillsammans agera i symbios för att hjälpa varandra uppfylla våra egna mål samt familjens gemensamma mål? (Eller är det så att vi inte har några mål? Eller har vi kanske var och en oformulerade mål som vi inte aktiv försöker nå men ändå känner ångest över att misslyckas med? Frågan har jag berört tidigare.)
Hur skapar man incitament som för småbarn tydligt visar hur vi gärna vill att de skall agera för att samvaron i familjen skall fungera? Hur visar vi hur mycket vi värdesätter detta agerande? Hur säkerställer vi att vi är konsekventa när vi belönar med dessa incitament? Hur vet vi vilka incitament som egentligen kommunicerar rätt saker för ett barn - eller en vuxen för den sakens skull?
Jag är inte ute efter att koppla barnens fickpengar till kvaliteten av deras städinsatser. Ej heller att mamma eller pappas golfrundor skall kopplas till genomförda hushållssysslor. Jag menar bara att det kan vara värt att ställa sig frågan: hur kommunicerar vi ett önskvärt beteende och hur visar vi hur vi värderar detta beteende?
torsdag 20 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det enklaste tricket av alla - både när det gäller barn och medarbetare - "de gör inte som vi säger, de gör som vi gör"! Föregå med gott exempel! Lev som du lär! Jag skulle aldrig ge pengar för att barnen hjälper till med städning t ex, det måste de göra för att det är självklart att alla i familjen ska hjälpa till i hemmet. Följdaktligen är jag också tveksam till individuella bonusar - åtminstone på arbetsplatser där det faktiskt är svårt att exakt säga vems insats som leder till vad. Ofta är det ju flera faktorer som samverkar till t ex en försäljning: individuella säljinsatser, marknadsföring, brandet som sådant, referenser från andra som köpt produkter/tjänster tidigare, etc. etc. Vem ska ha bonusen?
Att agera som förebild känns självklart - om inte annat för att slippa framställa sig som en obegåvad hycklare. Men - enligt en sociologiforskande bekannt så finns det forskning som tyder på att barn i större omfattning gör som man säger än som man gör...
Kul blogg, Patrick. Intressanta frågeställningar. Tror att individer stora små små styrs av incitament, sedan kan de se olika ut. Ska ta och läsa resten av bloggen när jag kommer hem /Lars
Titta gärna på mina två bloggar
www.metrobloggen.se/nyfiken
www.kompetens.wordpress.com
Skicka en kommentar