Lilla familjen

Ni som hänger med här vet att jag utlovade en jämförelse mellan team-modellen som jag skrev om här samt familjelivet. Egentligen skulle jag gärna vilja fokusera på den stora familjen med nästan vuxna barn - men eftersom jag inte har några egna erfarenheter av en sådan familj så får vi nöja oss med att titta lite på den nybildade småbarnsfamiljen i detta inlägg. Om nu Internet mot alla odds skulle visa sig vara mer än en tillfällig fluga så är ni välkomna tillbaks om 15 år för en ny jämförelse. Tills dess får ni hålla till godo med detta:

I "Formality"-fasen observerar medlemmarna varandra och försöker förstå vad som är normen för acceptabelt beteende. För barnet börjar detta i det närmaste omedelbart - vad gör man, hur, hur ofta, med vem osv. Att le, att jollra osv - alla tänkbara uttryck för det sociala spelet mellan familjemedlemmar har barnen i regel ett naturligt intresse för att lära sig, och gör så genom att observera och kopiera.

Det intressanta är dock vad som händer mellan mamman och pappan. I regel har mamman en självklarare roll tack vare amningen och den omedelbara närheten hon har till barnet. Pappen hamnar i periferin och får i bästa fall inta rollen som en stödfunktion. Kan man tänka sig att vissa mönster etableras tidigt genom att framförallt mannen lite som åskådare försöker att anpassa sig till en pågående föreställning där han helst vill störa så lite som möjligt?

I fas 2, "The Power Struggle", utmanar några av medlemmarna varandra för rollen som ledare - och visst är det lätt att jämföra med tre-åringens trotsålder - men jag är mera intresserad av att resonera kring relationen mellan mamman och pappan. Enligt modellen präglas denna fas inte av diskussion eller sökandet efter samsyn, utan snarare av en kraftmätning. Känns det igen? Två trötta, stressade, eventuellt arga vuxna varav en delvis i hormonell obalans som reder ut begreppen mitt i natten...

Fas 3 kallas för "the Camp Bonfire". Precis som hos ett gäng kring lägerelden råder nu fred och harmoni - på ytan. Paret glider in i en lugnare fas där de nästan är glada över att bara få "vara". Egentligen finns kanske känslan hos mamman eller pappan eller båda två att det finns saker att reda ut - men vem orkar? Varför väcka den björn som sover...?

I fas 4, "Production", kommer teamet igång med sitt arbete tack vare att medlemmarna inser potentialen i gruppens arbete. Kanske är det här familjen börjar finna en fungerande uppdelning av sysslor, ansvar och förmågan att driva och leda varandra. Lite som ett samspelt dubbelpar i tennis - individerna agerar snabbt och okomplicerat på varandras initiativ som i en dans. Känner ni igen bilden? Inga sura blickar. Inga sura undertoner. Inga suckar. Inget himlande med ögonen. Bara en massa positiv energi...

Måste nog påstå att jag på fullt allvar undrar om den unga familjen kan nå hit till fas 4 och bli kvar där några längre stunder. Låter mig dock gärna överbevisas.

I fas 5 når teamet nirvana. "The Mature Group" förstår sig själv, känner sina styrkor och svagheter, har en ledare men ingen dominerande sådan, och kan skifta ledarskap beroende på utmaningen vid ett visst tillfälle. Denna familj skulle jag gärna vilja träffa.... Ärligt talat så ser jag inte framför mig att en vanlig småbarnsfamilj med unga föräldrar når hit. Känner ni till några ovanliga familjer som tror sig vara här får ni gärna avslöja deras hemlighet!