"Great coaches no doubt differ in their styles as much as great athletes. But the coaches must all have one thing in common: they are great communicators." Så skriver Robert Heller på sajten thinkingmanagers.com. Att vara coach är bara en av en ledares många roller - och att kommunikation är viktigt i alla former av ledarskap har ni knappast loggat in här för att bli upplysta om.
Men bara för att det är självklart för var och en behöver inte betyda att det är lätt, eller ens att särskild många chefer ens försöker. Hur många av er har hört er närmaste, eller högsta chef för den sakens skull berätta om syftet med er verksamhet och varför din insats är viktig för uppnå detta syfte? Hur många av er har haft möjligheten att ifrågasätta detta syfte, eller ert bidrag, inför er närmaste eller högsta chef?
Hur många av er känner överhuvudtaget att era chefer är tillgängliga för en dialog vid tillfälle? I många företag talar man stolt om sin "open door policy" - men det spelar ingen roll hur öppna dörrarna är om de implicita normerna säger tvärtom.
Kamratposten kom i dagarna ut med resultaten från deras föräldrarundersökning för 2008. (Tvärt emot vad namnet antyder så handlar undersökningen om vad barnen tycker om sina föräldrar, inte tvärtom.) Enligt denna vill 54% av barnen prata mer med sina mammor, och 45% av barnen prata mer min sina pappor. Dessutom vill de pyssla mer med sina mammor och sporta mer med sina pappor.
De söker alltså en större dialog med sina föräldrar. Och vill de med sina föräldrar göra sådant som de annars gör med vänner - finns det ett bättre tillfälle för feedback och uppmuntran än när man övar sig inför livet tillsammans med mamma eller pappa?
Att barn vill prata med sina föräldrar är kanske inget man behöver stoppa pressarna för. Men det Kamratpostens undersökning ger en fingervisning om är att många barn inte upplever att de får detta behov tillgodosett. De vill prata mer, kanske höra vad pappa eller mamma tycker om saker och ting. Kanske ifrågasätta lite också.
De av er som kände igen er några stycken högre upp - som gärna hade haft möjlighet till en mera innehållsrik dialog med era chefer - ni kanske delar den känslan med era barn? Jag känner mig i alla fall ganska träffad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar