Konkurrens

Familjer har inga konkurrenter, i alla fall inte i samma mening som en kommersiell verksamhet. Visst föreligger det inom en familj viss konkurrens om begränsade resurser som tid och pengar - men den konkurrensen finns inom organisationens väggar, inte utanför på en marknad. Dessutom finns samma typ av konkurrens inbyggd i de flesta företagen där det pågår en ständig kamp om framförallt de budgeterade resurserna.

Anledningen att jag tar upp detta är att en verksamhets strategi delvis formuleras utifrån de förutsättningar som finns på marknaden samt relationen mellan verksamheten och dess konkurrenter. Om en familj i egenskap av organisation vill formulera en strategi så måste detta ske utan andra familjer som jämförelse.

Eller? Är det kanske inte så att vi faktiskt jämför ganska mycket? Naturligtvis sker ingen utslagning eller kamp mellan familjer i form av någon slags tävling - men visst mäter vi och jämför med andra? Hur tidigt går barnen? Kan de prata? Hur uppför de sig? Kan de äta tårta själva, eller behöver vi vakta under kalaset? Kolla bilen - är det pappa eller mamma som tjänar pengarna? Undrar hur ofta de har sex! Han behöver i alla fall banta lite.

Ganska vanliga funderingar i förortsgettot skulle jag tro. Kan det inte vara så att dessa funderingar tvingar fram (huvudsakligen) omedvetna målbilder hos oss som driver oss till vissa beteendemönster? Vi formulerar med andra ord våra strategier utifrån en påhittad konkurrenssituation istället för att ställa de rätta frågor och reda ut tillsammans som par...

Jag skall fundera lite på vilka frågor som bör ställas istället - eventuellt tar jag betalt för de insikterna. ;-)

Under tiden får ni gärna förklara för mig varför man till pojkar kan köpa kalsonger med tryck som "champion" eller "no. 1" medan samma företag säljer trosor med tryck som "sötis".