Steg 5 i ledarens mognadstrappa beskrivs som Individualistens steg. Individualisten " Är eftertänksam med helikopterperspektiv. Inser att alla spelar olika roller i olika sammanhang. För att nå nästa steg behöver individualisten lära sig välja mellan olika perspektiv. Kan ihop med andra utveckla nya arbetssätt."
Att växla perspektiv är ett kraftfullt verktyg - lite av syftet med denna blog är just att utforska lite perspektivväxling under tiden som jag betraktar världen från min roll som hemmapappa.
Genomgången av ledarskapets mognadstrappa börjar kännas en aning boring men jag är inte den som ger mig - trots allt handlar det om att hitta en form för bloggen som kan hålla året ut. Hur som helst - steg 5 når man alltså när man är beredd att se situationer ur flera vinklar och se sina medarbetare som mångsidiga individer. Stort.
Som förälder tvingas jag byta roller konstant. Organisatör, inspiratör och lekkamrat - och allt det innan jag hunnit komma ur morgonrocken och sätta på kaffe ens. D. ställer olika typer av krav hela tiden, och för att tillgodose dem samtidigt som jag håller henne och mig i schack mot omvärlden får jag vara beredd på att jonglera rollerna. Och här kommer det strategiska perspektivet in - vad syftar vår tillvaro till, egentligen?
Självklart skall D. vara välvårdad, matad, utvilad och gärna glad. Men, hon skall också förberedas för nästa steg i livet - dagis. Hon behöver lära sig, gå, äta, utveckla ett begränsat ordförråd. Inte rocket science direkt, men det är lätt att få dagarna att gå utan att jag orkar aktivera min egen hjärna till den grad att jag tar tag i några av dessa saker. De vardagliga göromålen kommer i vägen för de stora stegen. Jag behöver agera vårdare, tränare, inpsiratör och mycket annat. Vad är den rätta balansen?
Visst - D. kommer att gå, prata och äta själv med eller utan min medverkan. Min insats kanske varken gör till eller från. Poängen är att mina olika roller tar energi och utan hårt arbete och en medveten ansats så blir bara de kortsiktiga behoven tillgodosedda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Då gör jag debut i att komentera din blogg. Jäkligt kul vinkling och spännande reflektioner som jag ska följa nogrant. Särskillt intressant eftersom jag har en och en halv månad kvar till jag inträder pappa rollen. Keep up the good work!
MVH Marcus
Tack för de uppmuntrande orden. Om du har något särskilt du oroar dig för får du gärna komma med frågor.
Skicka en kommentar